Gående och cyklister måste prioriteras i nysatsningen. De dominerar skadebilden. Men det har visat sig svårt att minska antalet skadade eftersom det bara finns ett fåtal effektiva åtgärder. Helt avgörande är infrastrukturen och hur man sköter den. Där finns de stora säkerhetsproblemen. Och lösningarna.
Det handlar om resurser och utrymme. Infrastruktur kostar pengar, liksom drift och underhåll. En ny planeringsmodell för de statliga infrastrukturpengarna måste fram där gång och cykel får en chans.
Infrastruktur för oskyddade behöver också utrymme. Det kan bara tas från biltrafiken som lagt beslag på större delen av utrymmet mellan husen i våra städer. En bättre balans behövs och det kan bara ske genom att krympa bilytorna. En nationell strategi för detta bör tas fram.
Slutligen, målkonflikten skruvar upp behovet av effektiva satsningar. Ska gång och cykel öka utan att skadetalen skjuter upp i höjden, måste den nationella nysatsningen på Nollvisionen starkt prioritera de oskyddade trafikanternas infrastruktur. Det är där förutsättningarna finns för såväl ökad som säkrare gång och cykel. Det finns inga andra effektiva åtgärder i närtid om man vill förbättra säkerheten för de oskyddade.
Läs hela inspelet här.
Regeringens nysatsning på Nollvisionen blir klar hösten 2016. Den kommer troligen också att ingå i den kommande infrastrukturpropositionen.